Imorse när jag kom till strået gick jag in i ett litet rum, och där satt en jätteliten ensam flicka och gjort ingenting. Hon var så söt, och ensam så jag tyckte så synd om henne. När vi skulle gå ut klädde jag på henne och sen släppte hon mej inte, så en fröken var tvungen att förklara att jag också måste klä mej. Men sen bar jag ut henne och hon ville inte gå själv ute heller, så jag bar omkring hon länge. Men sen kom jag på ideén att hon kan ju gunga, så jag satt hon i en gunga och stod och puttade på.

Men nu är jag hemma på lunch, och vägen mellan strået och mitt hus blir bara längre och längre för varje gång jag cyklar där. Jag cyklar ju den vägen 4 ggr varje dag. Och nu har jag min gamla cykel, en sånhär sportig killcykel. Den har jag för min kedja gick ju sönder, och cykeln står fortfarande på skolan.




Mitt mål vavr att hinna äta och skriva innan klockan blev halv 12. För nu ska jag ta kort, och om jag hinner skriva ett inlägg till.


/nino

Tack för att du läser och kommenterar våran blogg